Skip to main content
VarukorgClose Cart

Fast eller handhållen VHF-radio

VHF finns både som bärbar enhet och för fast installation i båten. En bärbar VHF har max 5 Watts uteffekt medan en fast station har 25 Watt. Effekten har betydelse för hur långt du kan komma med din radio men det allra viktigaste är antennens höjd och dess skick. En fast monterad radio har normalt en antenn som sitter högre och är mer effektiv än den korta lilla antenn som sitter på den handhållna apparaten.

Frekvens – kanal

Frekvensen för din VHF-radio är mellan 155 – 162 MHz. Systemet är indelat i fasta kanaler. Vissa kanaler är så kallade simplexkanaler, det vill säga: du sänder och tar emot på samma frekvens. De används när du kommunicerar t.ex med andra båtar eller med brovakter och lotsar. Andra kanaler är duplexkanaler, där du sänder och tar emot på olika frekvenser. Duplexkanalerna använder du t.ex när du är i kontakt med Stockholmradio eller ringer ett samtal till telenätet med din VHF-radio.

Räckvidden är alltså främst beroende av hur högt antennen är placerad. Det beror på att radiovågorna teoretiskt når något längre än till den Formel för radiohorisontoptiska horisonten. Du ser ju längre bort desto högre upp du står. Den tekniska formeln till höger används för att beräkna den ungefärliga radioräckvidden mellan två fartyg. Där är h och H = de två antennernas höjd över vattenytan i meter och D = räckvidden i nautiska mil.
I praktiken innebär detta att två segelbåtar med antennen i masttoppen och med 12 meter hög mast kan ha direktkontakt på cirka 14 nautiska mils avstånd.

På motsvarande sätt kan två motorbåtar med antennen 5 meter över vattnet kommunicera på cirka 10 nautiska mils avstånd. Det är teoretiska siffror, sedan påverkar också antennens och antennkabelns skick och hur installationen är gjord.

Med en bärbar VHF blir räckvidden oftast kortare än med en fast installerad. Det beror dels på att den har lägre uteffekt, men främst beroende på en kortare/sämre antenn och vanligtvis lägre antennhöjd.

Antennerna till kustradions basstationer sitter ofta på cirka 300 meters höjd och därför blir räckvidden betydligt längre. Av den anledningen kan du oftast få kontakt med Stockholmradio bortåt 40-50 distansminuter ut från land, dvs runt 8 mil.

GMDSS

(Global Maritime Distress and Safety System)

I egenskap av kustradiostation är Stockholmradio en länk inom det internationella maritima radiosäkerhetssystemet GMDSS.  Sjöräddning ingår inte i vårt uppdrag men vi delar VHF-radionät och fjärrmanövrerade basstationer med sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg. På så sätt fungerar vi som ett extra öra –inte minst på VHF kanal 16, längs hela Sveriges kust och större insjöar, Vänern, Vättern och Mälaren.

Vad utmärker GMDSS-systemet?

Tidigare radiosäkerhetssystem var uppbyggda kring en radiooperatörs möjligheter att med ett ”SOS” eller ”Mayday”-anrop larma kringliggande fartyg. Med GMDSS är grundtanken att en fartygsbesättning – oavsett radioutbildning – alltid ska kunna larma och kommunicera med en landstation via automatiserad utrustning. Utöver det ska det alltid finnas flera kontaktvägar som är oberoende av varandra.

Fyra trafikområden

Inom GMDSS definieras fyra olika trafikområden; kustnära (A1), utsträckt område (A2), havsområden (A3) och polarområden (A4). De olika områdena har olika krav på radioutrustning för att i varje läge möjliggöra ett automatiserat larmanrop från fartyg till landstation. Kraven riktar sig till fartyg över 300 bruttoton och övriga fartyg klassade för passagerartrafik.

För trafik i kustnära farvatten (A1) krävs VHF med DSC (Digital Selective Calling). Om fartyget färdas längre från land GMDSSökar kraven successivt och då kan det beroende på hur långt ut det är, krävas bl.a

  • MF(gränsvåg)
  • HF(kortvåg)
  • INMARSAT (satellitkommunikation)
  • Navtex (automottagare av säkerhetsmeddelanden)
  • EPIRB (automatisk nödradioboj)
  • SART (boj som vanligen används i en räddningsflotte)

AUTOMATIC IDENTIFICATION SYSTEM

AIS är ett system som gör det möjligt för besättningen på ett fartyg att identifiera och följa andra fartygs rörelser utan radar. Räddningshelikoptrar, oljeplattformar och fyrar är exempel på andra enheter som ofta är utrustade med AIS-transpondrar.

Klass A och B eller bara mottagare?

Det finns två huvudtyper av AIS-transpondrar: Klass A och Klass B. Klass A krävs bara på större yrkesfartyg. Klass B räcker för fritidsbåtar. En Klass B-transponder är enklare och innehåller färre parametrar och är avsevärt billigare. Klass A-transpondern, däremot, är dyrare men har fler olika meddelanden, högre effekt och prioriteras i nätet jämfört med en Klass B-transponder.

AIS-transpondrar av klass B finns i många prislägen från en enkel med inbyggd display till en mer avancerad med stöd för WiFi och den kan kopplas ihop övrig utrustning på bryggan.

Om du har ett elektroniskt navigationssystem eller plotter kan du oftast koppla ihop det med din AIS-transponder så att de andra AIS-utrustade fartygen syns på din skärm.

Utöver dessa två typer finns det också AIS-mottagare. De drar mindre ström och kan därför användas t.ex i en segelbåt om du vill kunna se andra fartyg. Dock kommer i det fallet ditt fartyg inte att synas på andra AIS-transpondrar.

Så här fungerar AIS

Lite förenklat fungerar AIS så här: AIS-transpondern i ett fartyg samlar information om sin position, hastighet, kurs etc med hjälp av information från ett satellitbaserat navigationssystem, GNSS. Statisk information som exempelvis MMSI, båtnamn, bredd och längd programmeras manuellt i AIS-transpondern. Den informationen packas tillsammans med den dynamiska informationen om kurs, fart, position etc, i datapaket som transpondern sänder ut via VHF-radio på två speciella kanaler. Andra fartyg med AIS-mottagare inom VHF-räckvidden kan därefter ta emot radiosignalerna, avkoda dem och presentera informationen i sin egen navigationsutrustning.

AIS-bildFördelen jämfört med radar, är att AIS ”ser runt hörn” och över öar och andra föremål där radarns vågor inte tar sig fram. Nackdelen är att alla fartyg inte har AIS-transponder och därför kan man inte vara säker på att se alla fartyg man möter. Men, som vanligt, ”titta ut genom fönstret” när du framför ditt fartyg. Allt annat är en bonus.

Nätverk av basstationer

Stockholmradio har tack vare ett avtal med Sjöfartsverket tillgång till ett nätverk av högt placerade VHF-basstationer längs hela kusten. Detta är förutsättningen för vår möjlighet att kommunicera via VHF med båtar och fartyg överallt längs svenska kusten. Det täcker även de största insjöarna, Vänern, Vättern och Mälaren och når långt bortom den egentliga VHF-räckvidden genom sina höga antenner.

Tack vare tillgången till VHF-nätet kan vi, på dataskärmar, dessutom följa och identifiera varje AIS-utrustat fartyg längs landets hela kuststräcka – från Strömstad till Haparanda. Det är till stor hjälp för oss i vårt dagliga operativa arbete.